Med darrande fingrar sticker det till, rusar iväg.
Du kommer sackta ihåg en diskution om en abstrakt värld.
Dit vi spender all vår förgångna tid, du bara ser hur det rusar iväg.
Det va något om en revolt dit ingen våga gå,
du log och sa "vi är redan där".
Ett vinglas har splittrats och täcker nu ytan dit du va på väg.
Ord du sa blev till meningar, det biter sig fast kryper in i väggar.
Nu bygger allt på din tid som blev mitt fall ditt slut.
En plats jag vill minnas som vacker blev din nu.
Du va en melodi utan noter.
Förtydligande av något som aldrig fanns, allt blev levande.
Som ett barn tar sina första steg öppnar du ögonen till sanningen ingen ville se.
(jag smälter)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar